Innehåll
Siähls Ö Fiskeläger och Krono Wiken
Fiske har säkert förekommit långt tillbaka i tiden i Själsö. Förmodligen fanns det tidigare en fiskehamn i Kronviken från vilken fiske bedrevs. Kanske fanns den redan på Vikingatiden
Fisket bedrevs huvudsakligen av bönder, som på det sättet kunde dryga ut tillgången på föda och därigenom få en större variation i kosten. Själsö ingick emellertid även i s.k. kronofiske, vilket innebar att kronans representanter hade fiskerätt i området. Här ligger det nära till hands att tro att kronofiske bedrevs från en hamn i ”Krono Wiken”, som alltså fått sitt namn från kopplingen till kronofisket. Namnet Herrewik förekommer som alternativt namn på Kronviken på vissa kartor och även här kan man ana en koppling till kronans representant som hade rätt till kronofiske.
Kanske var det under en period så att kronofisket bedrevs från Kronviken och att bönderna fiskade från området för nuvarande hamn, då kallat Siähls Ö Fiskeläger.
Fiskebönderna i Själsö hade konkurrens inte enbart från kronofisket. Även fiskare från Visby störde deras fiske. Det fanns även orsak till tvister mellan de som utövade strandfiske resp. havsfiske.
Om Skälsö har Tryggve Siltberg beskrivit ett fall från 1685 i Lanthamnar på Gotland och hamnordningar i Sverige, Danmark och på Gotland.
Naturligtvis måste det tidigt ha förekommit tvister mellan de som utövade sin rätt till fiske enligt hamnrätten och de som ägde stranden. Jag har funnit ett sådant exempel från kusten norr om Visby vid Skälsö. 1685 klagade 11 bönder från socknarna Lummelunda, Stenkyrka och Väskinde över att fiskare från Visby hindrade deras fiske: ”ty när vi kommer och vill söka efter någon ´fjällfisk´ får vi slita ut våra fiskeredskap förgäves och slösa bort tiden”.
De ville att myndigheterna skulle se till att fiskare från Visby skulle låta bli att störa deras fiske, ”att vi kunde få ha vår rätta egendomsjord (´skatte grund´) ifred. Det är ingen som talar om strömmingsfisket, enbart ´fjällfiske´ vid stranden som är vår rätta ´skatte grund´. Så som av gammal tid har varit och ännu är omkring hela landet [Gotland], att varje [person] som har sådan möjlighet vid sina ägor, antingen ´notvarp´ eller med nätkastande, liksom säljakt på stenar, får använda detta fritt från andras intrång.”
Långt senare finns en viktig upplysning som förklarar bakgrunden till rättsfallet 1685. Vid fiskerättsutredningen uppgavs 1920 att vid Skälsö fiskades ”strömming även ganska nära land, endast ett stenkast ut.” En liknande uppgift finns 1992. Alltså fanns vid Skälsö orsak till tvister mellan utövarna av strandfiske och havsfiske.
Bönderna som bedrev fiske bodde ganska långt från fiskehamnen. Detta gällde t.ex. bönderna från gårdarna vid Bläsnungs. För att förvara fiskeredskap och övernatta vid fisket byggde man strandbodar. På Skattläggningskarta över Väskinde socken från 1752 finns det fem strandbodar markerade vid Siähls Ö Fiskeläger. Någon annan bebyggelse än hamnbodar/strandbodar fanns troligtvis inte innan von Segebaden byggde sin bostad 1777.
Skälsö gård.
Det äldsta bostadshuset i Själsö, och det enda kvarvarande från 1700-talet, är det hus som länsherren på Gotland, Carl Otto von Segebaden, uppförde år 1777 åt sig som sommarbostad. Bostadshuset, som ännu finns kvar, ligger vid Själsövägens östra sida under bergkanten och utmärks av den allé som von Segebaden lät uppföra.
Området kallades landshövdingens sommarbostad, men kom senare att kallas Skälsö Gård när marken runt om odlades upp i slutet av 1700-talet. Senare har området benämnts som Gamla Skälsö.
Skälsö gårds märkliga historia beskrivs under en särskild flik på hemsidan.
Själsö holm
Vid storskifte för Bläsnungs Stora nr 1 år 1798 upprättades en karta över ägorna. På kartan framgår det att större delen av Skälsö, från söder fram till Kronviken, tillhör Bläsnungs Stora. En smal remsa mitt i detta område tillhör dock Bläsnungs Lilla. Undantag är också marken sydöst om Kronoviken fram till Själsövägen som tillhör kronofisket. På kartan kan man även se att landhöjningarna påverkat ön Själsö. Vattnet norr om ön har börjat sättas igen och en smal landtunga förbinder ön med området söder om Kronoviken. Ön, nu namngiven som Själsö holm, är förvandlad till en halvö och en vik har bildats öster om Själsö holm. Vid laga skifte år 1829 för Bläsnungs Stora visar den då upprättade kartan att norra delen av denna vik har blivit land.
Den fiskehamn som av allt att döma fanns vid Kronviken kom att överges eftersom vattnet blev alldeles för grunt beroende på landhöjningen. Även det tidigare fiskeläget på Själsö ö, kallats Siehls Ö fiskeläger som låg längre norrut än nuvarande fiskehamn övergavs av samma orsak. Fortsatt fiske kunde i alla händelse bedrivas vid Själsö holm som fortfarande hade tillräckligt djupt vatten. Den nya platsen stämmer med läget för nuvarande fiskeläge och benämns vid denna tidpunkt som Bläsnungs fiskeläger på en karta upprättad vid laga skifte för Bläsnungs Lilla år 1846.
Fisket
Fisket i Själsö hamn omfattade i första hand strömming, torsk, lax och flundra, men även annan fisk fångades t.ex. gädda, abborre, sik, ål och id. Vid sidan om fisket bedrevs det även säljakt på ”Sälön”.
Tillgången på fisk varierade förstås från år till år men den var alltid ”bättre förr i tiden”. Tidvis fångades mycket lax och laxfisket har t.o.m. givit upphov till namnet Laxgatu på den transportväg som bönderna från Bläsnungs och Hästnäs använde. Delar av den c:a 2,5 km långa vägen finns fortfarande kvar och av allt att döma sammanfaller början av Laxgatu med nuvarande Fiskevägen uppför backen fram till bron över ån. Där fortsatte Laxgatu rakt fram (via den fastighet som numera ligger där) och utmynnar vid Lummelundsväg mittemot avtagsvägen till Bläsnungs. Sedan sammanfaller Laxgatu antagligen med nuvarande väg fram till gårdarna vid Bläsnung. Sträckningen verkar stämma överens med markering på skattläggningskarta från 1752. När man går denna trevliga promenadväg mellan nämnda bro och Lummelundsväg kan man t.o.m. se en del stora stenar, speciella stenar kallade ”korgvile”. Där var det lämpligt att vila eftersom det var kämpigt att forsla de tunga fiskekorgarna uppför branterna.
Fisket bedrevs från början huvudsakligen av bönder från trakterna kring Bläsnungs och Hästnäs. Under slutet av 1800-talet började yrkesfiskare etablera sig i Själsö. Många av dessa kombinerade fisket med jordbruk där man odlade huvudsakligen potatis och sparris. Under 1940-talet och 1950-talet, när hamnen successivt förbättrades, kunde allt fler fiskare leva på fisket och framför allt kunde man använda större båtar.
Någon jämn inkomst från fisket kunde inte fiskarna inte räkna med. Vissa år fick man nästan ingen torsk och ett annat år gav siken obetydlig fångst, vilket framgår av sammanställningen för ilandförd fisk år 1943 och 1944 för sex yrkesfiskare.
| kg fisk år | strömming | torsk | flundra | stor lax | liten lax | sik | försåld fisk kr |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1943 | 57131 | 9569 | 176 | 626 | 673 | 48 | 55900 |
| 1944 | 23536 | 6 | 489 | 404 | 975 | 698 | 20817 |
Kilopriset för strömming var ca 55 öre, för torsken 75 öre, flundra 60 öre, stor lax 6,50 kr, liten lax 4,00 kr och sik 2,25 kr.
Lite uppgivet sammanfattade man fisket för år 1948: Dåligt med fisket under året. Strömmingen gav nästan inget. Torsken normalt men magra fiskar Lax normalt Flundra under medel. Siken blåste bort.
År 1973 fanns det 8 yrkesfiskare verksamma och 4-5 f.d. fiskare som fiskade för husbehov samt ett antal fritidsfiskare. Två trålare fanns vid denna tid, Risör och Eliza.
Ändrade förutsättningar på grund av miljögifter, landhöjningar, effektiva fisketrålare m.m. har gjort att tillgången på fisk minskat speciellt märkbart under slutet av 1900-talet.
Ett exempel på detta är minskad tillgång på gädda. Gäddan behöver sötvatten för reproduktionen och brist på våtmarker intill Östersjön har medfört att gäddbeståndet minskat och att gäddfisket därför i stort sätt upphörde på 1980-talet i Östersjön. Även abborren har drabbats på liknande sätt.
Ett annat exempel är sälen. Intensiv jakt, miljögifter och allt varmare vatten har medfört att antalet sälar har minskat kraftigt i Östersjön. Sälen behöver tillgång till is för att föda sina ungar.
Tillgången på torsk har också minskat huvudsakligen beroende på alltför intensiv utfiskning.
1800-talet
I slutet på 1700-talet fanns det troligtvis ingen bebyggelse i Själsö förutom strandbodar och den bostad som von Segebaden uppförde 1777.
Under 1800-talet uppfördes ytterligare några bostäder: Vid Lummelundsväg uppfördes fyra bostäder utefter västra sidan samt en byggnad på östra sidan, den sistnämnda strax före avfarten till Väskinde. Vid Själsövägen uppfördes två byggnader, en vid backen ner mot hamnen den byggnad som brukar kallas fiskarebostaden samt den andra längre norrut den byggnad vi numera kallar Gröna gården. En bostad uppfördes även där Brucebos bostadshus nu finns. Sannolikt fanns det alltså endast nio bostäder i Själsö under slutet av 1800-talet. Byggnaderna finns markerade på generalstabens karta från 1890. Ytterligare några torp kan ha funnits uppförda under 1700-talet eller 1800-talet, men de finns i alla händelser inte kvar.
Själsös lite mer kända historia vad avser bebyggelse startade förutom med von Segebadens bostad även med bebyggelsen vid Lummelundsväg, området senare kallat Stajnkrogen.
Stajnkrogen var en av de två krogar som fanns i Väskinde. Krogarna var hållplatser för resande mellan Visby och norra Gotland. Stajnkrogen, som låg på västra sidan av Lummelundsväg, har givit upphov till namnet Stajnkrogen (Stenkrogen) som antagits även för de närliggande fastigheterna på båda sidor om Lummelundsväg. Området Stajnkrogen omfattar idag 6-7 fastigheter.
En del uppgifter om Stenkrogen finns bl.a. för Fredrik Färm, som var noterad som ägare till en fastighet i Stenkrogen.
Nedan följer en översiktlig beskrivning i kronlogisk ordning av de bostadshus som uppfördes på 1800-talet. De fastigheter som uppfördes var små jordbruksfastigheter, man hade några husdjur och några små åkrar. Fisket blev därför en viktig del av sysselsättningen för att skaffa mat och inkomster. Men först lite om Fredrik Färm som tillsammans med sin familj var en av de första att bosätta sig i Själsö.
Fredrik Färm
Fredrik Färm var krigare från Finland, född 1786 i Åbo. Han deltog i kriget mot Ryssland 1809 och fick medalj för tapperhet i krig. Han ingick i Kungl. Finska Artilleriet som upplöstes efter kriget och han blev då överförd till Kungl Svea Artilleri. Genom kommendering kom han till Gotland men avgick från Kungl Svea Artelleri och blev underofficer hos Gotl. Nat. Bewärings Artilleri, där han verkade till 1819. Han fick då befattning som vaktmästare vid ett av länsfängelserna, tornet Kaisarn i östra muren i Visby. Efter tiden som vaktmästare flyttade han med sin familj till Väskinde 1824 för att senare flytta till Lilla Hästnäs 1825 och till Bläsnungs Stora 1826. Eftersom han står som ägare till Stenkrogen verkar det troligt att han flyttade dit 1826. Färm var gift med en gotländska och de hade tre barn, två döttrar och en son. Han var en känd profil i Visby där han sålde egentillverkade borstar. Färm dog 1862. Eftersom han står som torpare och arbetare bedrev han knappast krogverksamhet. Det fanns endast en byggnad i området år 1826, nuvarande Lummelundsväg 189 uppförd 1808. Det var dit han flyttade 1826. I skrivande stund är det okänt vem som då ägde och förmodligen uppförde detta hus Övriga byggnader tillhörande området Stenkrogen som finns kvar är byggda efter hans död 1862.
Läs mer om Fredrik Färm: http://www.tjelvar.se/gotlandstrupper/akter-3/5078.htm
Lummelundsväg 189
På västra sidan av Lummelundsväg ligger denna byggnad uppförd redan 1808. Byggnaden är därmed troligtvis det näst äldsta bostadshuset i Själsö efter von Segebadens bostadshus (Skälsö gård).
Även om man kan säga att historien om hur Själsö befolkades började på Skälsö gård så kan man tillägga att en annan gren av Själsös befolkning startade i denna byggnad.
Vem som byggde och ägde byggnaden 1808 till 1826 är tills vidare okänt (om nu årtalet 1808 enligt Gotlands befolkning 1956 är korrekt.)
Hit flyttade Fredrik Färm med sin familj år 1826, hustrun född Anna ”Kajsa” Boberg och fyra barn samt Kajsas ett barn från tidigare förbindelse.
- Carl August, född 1814 i Visby, var oäkta son till hustrun.
Fredrik och Kajsa fick tre barn under tiden de bodde i Visby:
- Vendela Christina Carolina, född 1816, i Visby
- Anna Fredrica född 1819 i Visby
- Cajsa (Catharina) Wilhelmina, född 1822 i Visby.
Efter tiden som vaktmästare i Visby flyttade han med sin familj till Väskinde 1824 för att senare flytta till Lilla Hästnäs 1825. Fredrik och Kajsa får under tiden på Lilla Hästnäs ytterligare ett barn sonen Niklas Adolf, född 1825 i Väskinde.
Fredrik och hans familj är troligtvis de första (kända) personarena som bodde permanent i Själsö.
En av döttrarna, Cajsa Wilhelmina gifter sig med Johan Claes Hallberg och de tar över huset efter hennes föräldrar när fadern dör 1862. Cajsa och Johan får tre barn. Johanna, Johan och Carolina.
Äldsta dottern Johanna (Catharina Augusta) Hallberg flyttar hemifrån 1878 då hon gifter sig med Carl Wilhelm Österdahl. Hon flyttar inte så långt utan till Lummelundsväg 197 som ligger strax norr om hemmet (se nedan).
Yngsta barnet dottern (Lovisa) Carolina (Elisabeth) Hallberg blir kvar på torpet och gifter sig med sjömannen Petter Ludvig Lundgren från Lummelunda år 1885. Hon blir senare ägare till torpet (1892). Petter är 21 år äldre än Lovisa som då är 22 år. Petter dör 1892.
Lovisa gifter om sig år 1893 med Karl Olof Reinhold Eriksson. Reinhold kommer från Hangvar och är fiskare. Fastigheten övertas senare av sonen Axel Eriksson (1941).
Reinhold och Axel är med och startar Skälsö Fiskareförening. Reinhold blir föreningen första sekreterare.
Ytterligare senare övertas fastigheten av sonsonen Gullmar Eriksson (1973). Även Gullmar är fiskare.
Under 1950-talet flyttades postutlämningen från Lummelundsväg 187 till detta hus.
Fiskarebostaden
Vid nedre delen av den backe som går från Lummelundsväg och ner till hamnen ligger den så kallade fiskarebostaden. Bostaden uppfördes sannolikt under 1800-talets första hälft.
År 1884 köpte Oskar Nyström fastigheten av Johan Ekelöf. Oskars son Alfred tog senare över bostaden och ägde den tillsammans med sin hustru Anna. Nyström har också givit upphov till namnet på backen intill bostaden i folkmun. Backen kom att kallas ”Nyström backe”.
År 1920 köpte Carolina och William Bruce fastigheten av Alfred Nyström och hans hustru. Efter Carolines död ingick fastigheten i Brucebo Stipendiefond fram till 1972 då kommunen köpte den på grund av dålig ekonomi hos Stipendiefonden. Fonden köpte tillbaka fastigheten, omkring 1995, när ekonomin förbättrats. Fiskarbostaden används sedan 1972 som bostad åt unga lovande konstnärer, stipendiater från Kanada. Läs mer om Fiskarbostaden under fliken Brucebo.
Lummelundsväg 208
Vi östra sidan av Lummelundsväg nära avfarten mot Väskinde samhälle låg denna byggnad uppförd år 1864. Här bodde under en period (runt 1950) Karl Malmqvist med sin hustru Fransina Ringvall. De fick nio barn, så det var nog trångt i stugan.
Lummelundsväg 183
Längst i söder vid Lummelundsväg västra sida låg denna fastighet uppförd år 1874. Fastigheten med nr 1:10 bildades genom avstyckning från 1/12 mtl. Byggnaden uppfördes sannolikt av Jonas Petter Norrby. Petter hade en stor familj med hustru och fem barn. Förmodligen var det Petter som startade krogen. Petters dotter Johanna Norrby gifte sig med Jacob (”Jaken”) Olsson. Jacob kom från Skälsö gård, där han jobbat som dräng. Jacobs syster Elvira var där gift med Lars Petter Österdahl, Charlotta Österdahls bror. Jacob och Johanna köpte fastigheten av Petter år 1897. Jacob var fiskare och bedrev även ett mindre jordbruk med bl.a. mjölkkor. Hit gick många själsöbor för att köpa mjölk. Jacob var också krögare och samtidigt en välkänd profil i Själsö. Han stängde dock krogen så småningom och ägnade sig åt fiske.
Lummelundsväg 197
Längst norrut vid Lummelundsvägs västra sida vid avtagsvägen mot Bläsnungs ligger det fjärde gamla huset från 1800-talet, som även det anses ingå i området Stenkrogen. Byggnaden uppfördes 1878 av Carl Wilhelm Österdahl, bror till Charlotta Österdahl. Carl gifter sig samma år med Johanna Augusta Hallberg som är dotter till Cajsa Wilhelmina Ferm och Johan Claes Hallberg. Johanna som alltså har sitt föräldrahem som granne. Under en period (runt 1950) bodde här fiskaren Bertil Pettersson. Han gick med i Skälsö Fiskareförening 1947.
Lummelundsväg 187
En av de fyra bostadshusen vid Lummelundsväg som uppfördes under 1800-talet var denna byggnad som låg norr om krogen. Byggnaden uppfördes 1879. Wendla Catharina Annalisa Ferm född i Visby 1846 är dotter till Fredrik Ferms äldsta dottern Vendela Christina Carolina Ferm. Wendla Catharina gifter sig 1873 med Alexander Svensson. De köper 1885 fastigheten 7/3072, Lummelundsväg 187 av Johan Ekelöf och flyttar dit. De kan mycket väl ha byggt huset. Det är från 1879 och de kan ha bott där några år innan köpet registreras? Fastigheten köps senare av fiskare Ernst Hejdenberg, som ägde den under åren 1925-1967.
Byggnaden var under 1940-talet postutlämningsställe. Hit fick själsöborna ta sig för att hämta sin post. Fastigheten övertogs av Ernsts son Helge som också var fiskare.
Gröna gården
Sedan mitten av 1800-talet har ”Gröna Gården” funnits i Själsö. Huset som inte byggdes i Själsö, utan som flyttades dit, dragen med häst och släde. Flytten utfördes sannolikt omkring 1890.
Bakgrunden till flytten är lite komplicerad och är kopplad till Skälsö gård. På Skälsö gård är Per Eriksson Norrby husbonde i mitten på 1800-talet. När han blir änkeman 1866 gifter han sig två år senare med Charlotta Österdahl från Martebo. Maken Per dör dock redan 1881 och Charlotta blir änka och behöver hjälp på gården. Hon övertalar sin bror Lars Petter Österdahl att flytta till Skälsö gård för att hjälpa till med skötseln. Deras bror Carl Wilhelm bor sedan tidigare på Lummelundsväg 197.
År 1884 flyttar Johan Pettersson med sin son Alfred till Skälsö gård och Johan gifter sig med Charlotta 1885. Johans far kom från Småland, flyttade till Bunge och hette Petter Lindqvist. Johan vill tydligen inte heta Lindqvist i efternamn utan tar sin fars namn till efternamn, Pettersson.
Ungefär vid samma tidpunkt år 1884 gifter sig Lars Petter med Elvira (Vira) Olofsdotter och de får många barn. Kvar bor också flera barn från Pers tidigare äktenskap och äktenskapet med Charlotta. På gården bor också drängen Jacob Olosson, bror till Vira. Det börjar bli trångt i huset på Skälsö gård.
Någonstans vid denna tidpunkt, i slutet av 1880-talet, blir det uppenbart att man behöver ytterligare ett bostadshus och man beslutar att flytta syskonen Österdahls föräldrahem till Skälsö. Flytten sker förmodligen någon vintern under åren 1885-1891. Kanske medför Johans dödsfall 1888 att försena flytten. Till det flyttade huset inflyttar Charlotta med sin dotter och även Johans son Alfred samt Johan om flytten sker innan 1888.
Alfred Pettersson planerade 1893 att gifta sig. Han hade mött sin blivande, Alma Österdahl, äldsta dottern till Carl Wilhelm Österdahl vid Lummelundsväg. Han köpte huset av Charlotta 1893 och gifte sig 1895 med Alma. Marken där huset placerades tillhörde tidigare kronofisket, men köptes 1876 av Per Eriksson Norrby. Alfred var med och startade Skälsö Fiskareförening, 1933, och blev dess förste kassör.
Alfred och Alma fick 5 söner och 2 döttrar. Sönerna blev liksom fadern alla fiskare, varav fyra stannade i Själsö och en son flyttade till Visby. Den äldsta dottern emigrerade till Australien vid 16 års ålder, den andra dottern flyttade till Brissund. De fyra sönerna Pettersson medförde att Gröna Gården blev starten till det stora antalet Pettersson i Själsö. Alfred bedrev sitt huvudsakliga fiske från Själsö hamn men han fiskade även från den närliggande strandviken, än idag kallad Gloret. Rester från en gammal garngård finns kvar i området. Alfreds son Fred Pettersson, född 1918, övertog så småningom gården.
Området där gården ligger och området runt Kronviken har fastighetsbeteckningen Själsö Fiskeri. Beteckningen härstammar från det på platsen tidigare bedrivna kronofisket. Under en period var Gröna Gården ett sommarkaffé.
Emilsro
Området där nuvarande Brucebo ligger kallades tidigare Emilsro.
Elof Wisselgren utbildade sig till skollärare och fick tjänst i Hogrän där han bodde på Annexet. Elof köpte 1888 fastigheten 12/1000 mtl (senare 1:24) som tillhörde Stora Bläsnungs. Säljare var Carl och Anna Bolling. Elofs planer var förmodligen att ha det som sommarhus med avsikt att senare flytta dit när han gick i pension. Han och hans familj bodde ju i ett hus de inte ägde.
Elof lät där uppföra ett bostadshus som var klart senast 1890 då hans föräldrar flyttade dit. De var då pensionärer. Elof och hans hustru fick ingen son men två döttrar. Den yngsta hette Emilie och det är förmodligen hennes namn som gav upphov till namnet Emilsro på fastigheten.
Efter faderns död 1899 sålde Elof fastigheten till Carolina och William Bruce.
Bebyggelse i början av 1900-talet.
När sekelskiftet inträder finns det alltså endast 9 bostadshus i Skälsö. Det var först under början av 1900-talet som yrkesfisket kom igång i större omfattning genom att allt flera fiskare etablerade sig i Skälsö och byggde nya bostäder. Men först lite om Brucebo och dess byggnader.
Brucebo
Läs mer om Brucebo under fliken Brucebo på vår hemsida.
Själsövägen 13
När Alfred Petterssons äldsta son Charles Petterson, född 1894, var drygt 20 år var det dags för honom att börja tänka på ett eget hem. Han och hans hustru Hulda hade fått en dotter 1917. Det var bistra tider då så en ladugård ansågs viktigare än ett bostadshus. Charles byggde därför ladugården först och bosatte sig där med sin familj innan bostadshuset uppfördes. Det ståtliga bostadshuset som ligger vid nedfarten till hamnen blev klart 1920. Ladugården ligger mittemot på andra sidan Själsövägen.Stenar till väggarna för byggnaderna hämtades i stenbrottet på andra sidan Lummelundsväg och forslades nerför Själsöbacken. Charles var fiskare som sin far, men han var även jordbrukare. Han odlade upp marken nedanför hemmet ner mot hamnen. Den sandlätta jorden lämpade sig bäst för odling av potatis och sparris.
Charles var fiskare som sin far, men han var även jordbrukare. Han odlade upp marken nedanför hemmet ner mot hamnen. Den sandlätta jorden lämpade sig bäst för odling av potatis och sparris. Charles var med och startade Skälsö Fiskareförening.
Läs mer om Charles och Skälsö under 1940-talet under fliken [Skälsö 1940-tal][7] på vår hemsida.
Själsövägen 25
Alfred Petterssons näst äldsta son, Helge Pettersson, var född 1896. Han gjorde som storebror Charles gjort tidigare. Han byggde sig ett eget hem för sin familj, fast lite längre norrut vid Själsövägen.
Själsövägen 11
Precis under bergkanten med perfekt utsikt över fiskehamnen byggde Villiam Pettersson sitt hem. Han byggde dock inte byggnaden av sten som sina bröder utan av trä. Under byggtiden bodde Villiam med sin familj i Fiskarebostaden.
