Inledning
När man åker från Lummelundsväg, tar av mot Själsö, färdas nerför Själsövägen och kommer i jämnhöjd med Seglarstugan, öppnar sig skogen mot havet och det pittoreska fiskeläget dyker upp där det ligger som smal remsa mellan havet och viken. Som en siluett mot vattnet syns strandbodarna rada upp sig som på ett pärlband.
Själsö strandbodar, även kallade fiskebodar eller hamnbodar, var förr en viktig del av fisket. Här förvarades fiskeredskap och fiskare kunde övernatta i bodarna i väntan på att ta upp nattens fångst.
Man byggde på sin tid bodarnas storlek efter behov och ekonomiska möjligheter och med de material som fanns till hands vid de aktuella tidpunkterna. Strandbodarna har under årens lopp till stor del bevarats till sitt ursprungliga utseende med den variation som ännu karakteriserar bodarna. Därför ser vi fortfarande olika fasadtyper av träpaneler eller sten samt varierande typer av tak utförda av plåt eller träspån.
Själsö fiskebodar har inte omvandlats till sommarstugor. Det beslut som togs 1967 av Skälsö Fiskareförening, ägare till hamnen, att bodarna inte får hyras ut eller användas till sommarboende har haft avgörande betydelse för bodarnas bevarande och varsamma underhåll.
Historiken nedan för Själsö strandbodar är uppdelad i två delar. Del 1 handlar om bodarnas tillkomst i kronologisk följd och del 2 beskriver varje bod i bodarnas nummerordning.
Del 1. Bodarnas tillkomst i kronologisk ordning
Vilken historia gömmer sig nu i bodarna och vilken bakgrund finns det till deras tillkomst? Det skall vi nu försöka att beskriva, så häng på alla läsare, när vi förflyttar oss tillbaka i tiden.
Vi går tillbaka i tiden så långt som till 1700-talets början. Hela Själsö var sannolikt totalt obefolkat, möjligen fanns det något litet torp. Marken var värdelös som åkermark, och vem brydde sig om havsutsikten eller havsbad? Det enda som Själsö kunde bjuda på var fisket. Vi vet att fiske vid Själsö bedrevs under slutet på 1600-talet, men förmodligen förekom fiske här långt tidigare. Det fanns säkert rikligt med fisk både kustnära, runt ”Själsö ö”, och längre ut i havet. De som fiskade var inte yrkesfiskare utan bönder från gårdarna i Bläsnungs, men även bönder från Hästnäs och ända borta från Kviungs kom bönder för att bedriva fiske i Själsö. Man behövde förståss någonstans att förvara fiskeredskapen och därför uppförde man strandbodar. Men det var långt att ta sig mellan gårdarna och fisket med motiga uppförsbackar på hemvägen. Behovet var stort att kunna övernatta i bodarna. Bodarna byggdes därför som ”liggbodar” med möjlighet att sova och att elda under den kalla årstiden för att hålla värmen. De byggdes sålunda med ytterväggar av sten som bättre bibehöll värmen än träväggar och dessutom var mindre brandfarliga. Lämpliga kalkstenar för murning fanns ju även på nära avstånd att bryta på andra sidan nuvarande Lummelundsväg.
Från Skattläggningskarta över Väskinde från 1752 vi vet med säkerhet att ett fiskeläge fanns i Själsö vid denna tidpunkt och att bodarna där uppfördes under 1700-talets första hälft eller ännu tidigare. På skissen ovan baserad på Skattläggningskartan finns fiskeläget inlagt som Siähls Ö Fiskeläger med fem strandbodar. Platsen för fiskeläget låg då ännu på en ö och fiskeläget låg ganska skyddat inne i sundet som nu motsvaras av Själsö å. Fiskeläget låg alltså ungefär strax norr om nuvarande bro över Själsö å.
På grund av landhöjningen blev vattnet runt ön allt grundare med tiden och enligt den karta som upprättades 1798 över storskiftet för Bläsnungs Stora hade sundet i norr satts igen helt och sundet öster om ön hade blivit en djup vik. Ungefär 30 år senare kan man konstatera, enligt den karta som upprättades över laga skifte för Bläsnungs Stora 1829, att den djupa viken nästan helt försvunnit på grund av landhöjningen. Läs mera om landhöjningen under fliken Historik – Själsö hamn.
Bodar byggda under 1800-talet
Det gick givetvis inte att ha kvar fiskeläget där det låg vid den här tidpunkten utan man var tvungen att flytta det längre söderut för att få djupare vatten. När flytten utfördes är svårt att avgöra men den påbörjades sannolikt under början av 1800-talet eller möjligen i slutet av 1700-talet. Flytten pågick förmodligen successivt under en längre period. Man måste anlägga nya länningar och bygga nya bodar. Fiskeläget flyttades till platsen för den nuvarande fiskehamnen. Det nya fiskeläget kallades Bläsnungs Fiskeläge vilket framgår av den karta som upprättades över laga skifte för Bläsnungs Lilla 1846. Att man inte bibehöll det gamla namnet kan tyda på att båda fiskelägena existerade samtidigt under en period.
När man byggde bodarna på det nya stället använde man säkert materialet, framför allt stenmaterialet, från de gamla bodarna. Det var förståss enklare att återanvända stenarna än att bryta ny sten och transportavståndet var inte särskilt långt. Men av allt att döma räckte stenarna från de fem rivna bodarna endast till 4 nya bodar. Av de 12 bodar som finns idag är fyra byggda av sten, nämligen bod nr 5, 7, 8 och 9 (numreringen från söder mot norr). En inte alltför avancerad gissning kan vara att de två största bodarna nr 8 och 9 byggdes först. Sedan när byggmaterialet började ta slut var man tvungen att bygga de två återstående bodarna något mindre. Denna teori stöds även av det faktum att bod nummer 7 saknar egen yttervägg och är byggd direkt mot bod nr 8. Den troliga byggordningen är alltså bod först 8 och 9 sedan den friliggande boden nr 5 och sist bod nr 7. Alla fyra bodar är byggda som liggbodar med eldstäder och de är troligtvis uppföra under början av 1800-talet.
I slutet av 1800-talet började även yrkesfiskare etablera sig i Skälsö och behov av flera strandbodar uppstod. Man uppförde nu tre nya bodar, bod nr 4a, 6 och 10. Alla tre byggnader uppfördes av trä. Det var nu lättare att få tag på sågat virke och en del plank och bräder kunde man hämta från havet, sjövirke som flutit iland. De nya bodarna 4 och 6 hade även eldstäder och användes förutom att förvara fiskeredskap sannolikt även som liggbodar. Bod nr 4 består endast av södra delen (4a) av nuvarande bod 4. De tre bodarna finns med på fotot ovan och är alltså ursprungligen uppförda före år 1891. Bod nr 10 var byggd med mindre längd än nuvarande bod 10.
Bod 10 var den enda boden som vid nu aktuell tidpunkt saknade eldstad (skorsten). Mycket talar för att boden uppfördes av Alfred Petterssons far, Johan Pettersson. Johan flyttade till Själsö 1884, så tidpunkten stämmer med tiden för bodens uppförnande. Han var en av de första yrkesfiskare i Själsö och bodde i den byggnad som vi nu kallar Gröna Gården. Från hans hem till fiskeläget var det endast en kort promenad, så han behövde inte sova över i fiskeläget och därmed behövdes det heller ingen eldstad boden. Antagandet om att Alfreds far uppförde boden stöds av vetskapen om att hans sonson Charles Pettersson senare blir ägare till denna bod.
Bodar byggda under 1900-talet
Med hjälp fotot ovan, taget omkring 1910, och från en teckning som utfördes år 1910 kan vi få fram att ytterligare en bod tillkommit utöver de 7 som redan fanns sedan tidigare. Längst bort på teckningen syns att bod nr 12 har byggts, d.v.s. omkring år 1900. Boden är en träbod utan eldstad. Den byggdes kortare än nuvarande bod nr 12. Slutsatsen blir att ytterligare en yrkesfiskare etablerat sig i Själsö boende i närheten av fiskeläget.
Fotot ovan från 1925 visar att det inte tillkommit någon bod mellan 1910 och mitten av 1920-talet.
Bodarna nr 1-3 uppfördes ursprungligen någon gång mellan slutet av 1920-talet och 1942, sannolikt på 1930-talet. Bodarna finns med på ett foto från 1942 och en uppmätning gjord 1943. Orienteringen, de har långsidorna i väst-östlig riktning till skillnad mot övriga bodar, tyder på att de sannolikt planerades samtidigt. Det fanns inte plats att bygga dem i samma riktning som de övriga bodarna utan att komma alltför nära havet. De tre bodarna byggdes i trä och utan eldstad, möjligen att bod nr 1 hade en eldstad med plåtskorsten.
På 1930-talet tog fisket fart på allvar i Själsö, vilket bland annat märktes genom att 13 fiskare startade en förening 1933, Skälsö Fiskareförening.
Den yngsta av de kvarvarande bodarna, bod nr 11, uppfördes ursprungligen omkring år 1940. Den är byggd i trä och utan skorsten. Den byggdes kortare än nuvarande bod nr 11.
En förrådsbod uppfördes mellan bod nr 2 och 3, troligen efter 1973, eftersom den inte omnämns vid den inventering som då utfördes. Förrådsboden uppfördes i det utrymme som fanns mellan bodarna och blev mycket långssmal. Boden används som allmänt förrådsutrymme för hamnen, t.ex. för att förvara förankringsbojar, bord, bänkar, tält m.m.
År 1954 drog man fram el till hamnen och bodarna. En elstolpe syns bakom bod nr 9. Mellan bod nr 4 och 5 har man satt upp en belysningsstolpe.
På skissen finns grunden markerad från en nedbrunnen litbod. Litboden användes för att färga näten. Den byggdes 1950. Toaletten, märkt med TC på skissen byggdes 1966.
Intill strandbodarna fanns det två gistgårdar (gistrum), på Gotland vanligen kallade garngårdar. Garngårdarna användes för att hänga upp fiskenäten för torkning och rensning, vilket utfördes på gistor uppsatta i rad. En gista är en stör försedd med klykor.
Den mindre garngården som låg nordöst om bodarna är borttagen medan den större garngården väster om bodarna är bevarad.
År 1959 beslutade Skälsö Fiskareförening att garngårdarna skulle slås före midsommar och man sådde även gräsfrö för att få en trevlig gräsmatta att vistas på. Man höll sedan slåtteröl omkring 1 juli under många år framåt, på sätt och vis en föregångare till senare års midsommarfirande. Föreningen deltog också i en årligt återkommande tävling i varpkastning mot Visby Fiskelag.
Del 2. Beskrivning av varje bod i nummerordning
Nedan finns sammanställd, i nummerordning, den hittills framkomna historiken för de 12 bodarna samt ytterligare några bodar som har rivits. För varje bod redovisas även mått och byggmaterial från en inventering som gjordes 1973 av Jörgen Rehnström i Kulturarv Gotland. Namnen på ägarna till bodarna är osäker information, men år 1960 finns en förteckning, så detta år vet vi med säkerhet vem som ägde resp. bod. Så alla läsare häng på ett tag till och läs om handlare Lerbom samt om boden byggd av en gammal skuta och mycket mera.
När bodarna 1-3 uppfördes omkring 1930 byggdes de väldigt lika varandra och med samma mått, ungefär 3×4 meter, vilket framgår av fotot nedan. Alla hade då spåntak.
Bod nr 1
Boden byggdes omkring 1930. Fiskare Nyberg ägde den år 1960, så det kan mycket väl vara han som byggde den. Boden hade från början tak av träspån och var mindre än den nuvarande bodens storlek. Troligtvis hade den ursprungligen igen eldstad men en plåtskorsten (plåtrör syns på foto från 1948), vittnar om att den senare kompletterades med en eldstad.
Nils Lerbom var handlare i Hejdeby och ägde Hejdebyboden. Från slutet av 1930-talet använde han Nybergs bod på somrarna som sommarvilla. Förmodligen hyrde eller lånande han boden av Nyberg eller kanske fick han ta över den. För marken skulle han betala hyra till Skälsö Fiskareförening, men det framgår i protokoll att han inte skötte hyresbetalningen utan stod i skuld till föreningen. Skulden uppgick 1940 till 25 kr, som föreningen försökte driva in. Nils Lerbom skötte inte heller underhållet av boden som förföll allt mera och föreningen krävde svar av Lerbom vad han tänkte göra med boden. Lerbom framförde till Bertil Pettersson, en av fiskare i Fiskareföreningen, att han önskade reparera boden och att Bertil sedan kunde få övertaga den, men att Lerbom skulle bo där på somrarna. Svaret framfördes på föreningens årsmöte, men mötet gick inte på den linjen utan menade att Lerbom fick riva den eller sälja den till någon fiskare. År 1959 krävde Fiskareföreningen att Lerbom fick sälja boden eller riva den senast 1 maj samma år. Vid en inventering 1960 var den i mycket dåligt skick och det finns noterat att den skulle byggas om till sommarstuga och att dörren mot söder var igensatt. Det nämns även att den skall rivas. Bodens närmaste öde blev en lång historia för Fiskareföreningen med flera diskussioner med Nils Lerbom, men inget hände från hans sida. Sonen Lars Lerbom övertog så småningom boden. Någon gång åren 1962-1963 begärde föreningen handräckning hos Länsstyrelsen för att få bort boden, men Lerbom, som nu flyttat till Bro, överklagade och ärendet gick till Svea Hovrätt. År 1964 kom den upp i Hovrätten där föreningen fick rätt och boden forslades bort under sommaren 1964.
Den långdragna processen med Lerbom och hans sommarboende bidrog säkert till att Fiskareföreningen 1967 beslutade att bodarna inte fick hyras ut eller förvandlas till sommarhus.
Fiskare Bror Pettersson byggde upp en ny bod på platsen omkring år 1965. Han hade tidigare bärgat sjövirke vid Öland. Med båten Eliza hämtade han hem sjövirket med hjälp av brodern Gösta samt Oswald Ginzel. Virket använde han till återuppbyggnad av boden.Han byggde den större än den ursprungliga boden och byggde den som en tvådelad bod med en förrådsdel och en kontorsdel. Kontorsdelen försågs med eldstad och en murad skorsten. När Bror dog 2002 blev Brors hustru Elsa ägare till boden. Elsa ägde boden fram till 2012, då Åsa Nilsson, dotter till Bror och Elsa Pettersson blev ny ägare till boden.
Inventering gjord 1973. Mått 4,55 x 8,10. Trähus av stolpverk på gjuten grund. Fasad av lockläktpanel. Tak av grön plåt. Skorsten av tegel, öppen spis.
Fotot visar bodarna 1 – 3 och det framgår att bod 1-2 har förlängts.
Bod nr 2
Bod nr 2 är av trä. Den byggdes omkring 1930. Förmodligen var det William Pettersson som uppförde boden. Boden byggdes till mot sjösidan 1972 av sonen Gösta Pettersson. Gösta använde försäkringspengar som han fick efter branden i Gullmar Erikssons bod 1971 (se bod nr 4). Gösta och Gullmar ägde tillsammans fiskenät som de förvarade i Gullmars bod. Fiskenäten förstördes helt, men ersattes av en försäkring. Boden hade ursprungligen tak av träspån. Ett runt hål i innertaket antyder att boden förmodligen under en period haft en kamin med plåtskorsten.
Boden ägdes år 1960 av fiskare Villiam Pettersson. Villiams son Gösta Pettersson tog över boden efter Villiam och han disponerade den fram till sin tragiska död 1981, då han omkom under en fisketur. Villiams hustru Thyra blev då ägare till boden fram till år 2000 då hon avled.
Nuvarande ägare sedan år 2000 är Anna Karlsson och Ingvar Åslund. Anna är dotter till Villiam.
Inventering gjord 1973. Mått 3,30 x 8,10. Trähus av stolpverk på gjuten grund. Fasad av lockläktpanel. Tak av svart aluminiumplåt. Ingen skorsten.
Bod nr 3
Bod nr 3 är av trä. Den byggdes omkring 1930. Boden hade ursprungligen tak av träspån. Väggen och taket närmast bod 4 blev brandskadade i samband med branden av bod 4 år 1971. Den ägdes år 1960 av fiskare Bertil Pettersson. Nuvarande ägare (2013) är Tomas Pettersson son till Bertil.
Inventering gjord 1973. Mått 3,05 x 4,00. Trähus av stolpverk på stengrund. Fasad av lockläktpanel. Tak av grön plåt. Ingen skorsten
Bod nr 4
Bod nr 4 är av trä. Boden var tidigare två bodar som byggts intill varandra. På uppmätningar från 1943 och från 1960 betecknades de med nr 4 och 5. Den södra boden (4a) byggdes förmodligen under slutet av 1800-talet. Den finns med på foto från 1891. Den norra boden (4b) byggdes senare, troligtvis under 1930-talet och var byggd i skiftesverk. Bodarna finns med på ett foto från 1942 och en uppmätning gjord 1943. I den södra boden fanns det en eldstad. Bodarna hade ursprungligen tak av träspån.
År 1971 brann bodarna (4a och 4b) och eldstaden togs då bort. Vid återuppbyggnaden, som gjordes året därpå, byggdes den som en sammanhängande bod utan delning. Bodarna ägdes år 1960 av fiskare Axel Eriksson och son, vilket noterats vid inventeringen 1960. Eftersom boden år 1960 egentligen var två bodar verkar det troligt att Axel hade den ena och sonen Gullmar Eriksson den andra. Axel hade sannolikt övertagit bodarna från sin far Reinhold Eriksson som också var fiskare. Gissningsvis kan det varit så att Reinhold (f. 1869) använde den södra boden och när Axel (f.1898) också började fiska lät man uppföra den norra boden åt honom. Nuvarande ägare (2013) är Mats Eriksson, son till Gullmar. Mats var en av de sista yrkesfiskarna i Själsö. Han bedrev fiskförsäljning i boden några år under somrarna.
Inventering gjord 1973. Mått 3,80 x 7,35. Trähus av stolpverk på gjuten grund. Fasad av lockläktpanel. Tak av svart aluminiumplåt. Ingen skorsten.
Kontoret
Den lilla bod som fanns mellan bod nr 5 och 6 fungerade som kontor. Boden borde vara byggd före år 1933. Vid uppmätningen utförd 1960 fanns boden inlagd som bod nr 7 och omnämns som kontor. I kontoret fanns telefon, våg och ”beteslista” m.m. Telefon installerades i hamnen före 1933, vilket framgår från protokoll från Skälsö Fiskareförening. Telefonen hade inget eget nummer utan kopplades från en liten växel i William Pettersson hus, där hans hustru Tyra skötte växeln. Det lilla kontoret revs troligtvis omkring 1962, eftersom man 1961 beslutade att bod nr 13 skulle byggas om till vågbod. I samband med rivningen flyttades telefonen till bod nr 5.
Bod nr 5
Bod nr 5 är byggd i sten. I boden finns en öppen tegelspis i sydvästra hörnet. Boden uppfördes förmodligen under början av 1800-talet och hade då tak av träspån innan man lade aluminiumplåt på taket. På uppmätningarna från 1943 och från 1960 betecknades den som bod nr 6. Boden omnämns som telefonbod, eftersom telefonen i hamnen fanns i denna bod efter år 1962.
Bod nr 5 ägdes 1960 av fiskare Helge Pettersson. Helge Pettersson var en av de drivande i Skälsö Fiskareförening. Han var med och startade föreningen 1933 och vars dess ordförande från starten till 1958. När Helge dog 1976 ärvde dottern Elly boden. Ellys dotter Yvonne Närström ärvde boden efter Ellys död 2010.
Inventering gjord 1973. Mått 3,05 x 3,65. Stenhus byggd på stengrund. Fasad av putsad sten. Tak av svart aluminiumplåt. Putsad skorsten.
Bod nr 6
Bod nr 6 är byggd i trä. Boden är sannolikt uppförd under 1800-talets senare hälft. Den finns med på ett foto från 1891. På uppmätningen från 1943 betecknades den som bod nr 7 och från uppmätningen från 1960 betecknades den med nr 8. Ur antikvarisk synpunkt är boden mycket intressant. Den är förmodligen den enda kvarvarande vrakboden på Gotland. Boden är till största delen byggd av däcket till en strandad skuta. Däcksbalkar utgör den bärande konstruktionen. Från början hade boden sannolikt faltak och senare tak av träspån innan taket fick pannplåt.
Boden ägdes 1960 av Helge Hejdenberg. Nuvarande ägare är Per-Rune Högberg, son till Helge.
Inventering gjord 1973. Mått 3,30 x 3,70. Trähus av stolpverk direkt på marken Fasad av stående glesa bräder. Tak av pannplåt Putsad skorsten.
År 1988 var strandboden i så dåligt skick att ägaren ansökte om bidrag från länsstyrelsen för att rusta upp boden. Länsantikvarien ansåg att boden var kulturhistoriskt värdefull och att underhåll måste ske, men på ett mycket varsamt sätt. Kostnaden hade bedömts till 17.000 kr och länsantikvarien tillstyrkte ett bidrag på 15.000:- plus 5000 kr för antikvarisk medverkan. Arbete utfördes av Byggnadshyttan under kontroll av länsantikvarieämbetet genom Stefan Haase. Arbetet var klart 1990 och kostnaden uppgick till 26.316 kr. Boden hade då fått ett nytt spåntak av kärnigt virke. De mest skadade planken i väggarna hade lagats eller bytts ut mot nya i originaldimensioner. Tätningarna invändigt hade utförts med kasserade spån och brädstumpar. Dörren var ny så när som på första brädan.
Bod nr 7
Bod nr 7 är byggd i sten. Den uppfördes förmodligen under början av 1800-talet. På uppmätningen från 1943 betecknas den som bod nr 8 och från uppmätningen 1960 betecknades den med nr 9. Boden har byggts direkt mot bod 8:s yttervägg och är alltså yngre än bod 8.
Boden ägdes 1960 av fiskare William Pettersson. Göran Pettersson, sonson till William, fick senare boden av William..
Inventering gjord 1973. Mått 3,30 x 4,65. Stenhus byggd på stengrund. Fasad av putsad sten. Tak belagd med papp. Putsad skorsten.
Bod nr 8
Bod nr 8 är byggd i sten. Den uppfördes förmodligen under början av 1800-talet. På uppmätningen från 1943 betecknas den som bod nr 9 och från uppmätningen 1960 betecknades den med nr 10.
År 1992 lades nytt spåntak på boden. Länsantikvarien bidrog med pengar till materialet med 4.640 kr. Bodägaren utförde själv arbetet.
Boden ägdes av fiskare Alfred Pettersson och övertogs senare (omkring 1950?) av sonen Fred Pettersson. Nuvarande ägare (2013) är Maj Kalmén dotter till Fred.
Inventering gjord 1973. Mått 3,60 x 3,90. Stenhus byggd på stengrund. Fasad av putsad sten. Tak belagd med papp. Putsad skorsten.
Bod nr 9
Bod nr 9 är byggd i sten. Den uppfördes förmodligen under början av 1800-talet. På uppmätningen från 1943 betecknas den som bod nr 10 och från uppmätningen 1960 betecknades den med nr 11.
År 1999 fick dåvarande ägare Jack Strandänger ett bidrag från Länsstyrelsen på 6.000:- för att lägga nytt spåntak och byta ut vindbrädor m.m.
Boden ägdes sannolikt av Charles Pettersson och togs senare över av sonen Jack Strandänger. År 1960 är noterat att boden ägdes av fiskare Jack Strandänger. Nuvarande ägare (2013) är Ann-Marie Strandänger, maka till Jack.
Inventering gjord 1973. Mått 3,70 x 4,00. Stenhus byggd på stengrund. Fasad av putsad sten. Tak av spån. Putsad skorsten.
Bod nr 10
Bod nr 10 är byggd i trä. Boden var ursprungligen uppförd sannolikt i slutet av 1800-talet. På uppmätningen från 1943 betecknas den som bod nr 11 och från uppmätningen 1960 betecknades den med nr 12.
Boden finns med på ett foto från 1891 och har då faltak, saknar fönster samt har en dörr på gaveln. Fasaden är lägre än den intilliggande boden nr 9, men båda bodarna har samma höjd på takåsarna. Bodens längd var omkring 3,25 meter och alltså kortare än nuvarande bod. På bilden ovan, taget från stora garngården, är faltaket utbytt mot spåntak, men den låga fasaden finns fortfarande kvar liksom dörren. Det är ägaren och fiskaren Charles Pettersson, hans hustru Hulda och barnen Jack och Bibi (Birgit) som är med på fotot. Läs mer om Charles och hans sparrisodlingar under Historik- Skälsö 1940-tal.
Mycket tyder på att en omfattande ombyggnad har skett omkring 1945 (mellan åren 1942 och 1949). Vid ombyggnaden har boden fått fönster, fasaden har höjts och boden har förlängts med 1,00 meter, se bilden ovan.
Boden uppfördes sannolikt av Alfred Pettersson far, Johan Pettersson, och sedan gick den i arv till sonen Alfred, sonsonen Charles Petterson och senare till sonsonsonen Jack Strandänger. År 1960 står Jack Strandänger som ägare till boden. Nuvarande ägare (2013) är Ann-Marie Strandänger, maka till Jack.
Inventering gjord 1973. Mått 3,70 x 4,25. Stolpverk på gjuten grund Fasad av 3” lockläkt panel, tjärad Tak av svart aluminiumplåt
Bod nr 11
Bod nr 11 är byggd i trä. På uppmätningen från 1943 betecknas den som bod nr 12 och från uppmätningen 1960 betecknades den med nr 13.
Boden uppfördes ursprungligen omkring 1940 (mellan 1930 och 1942) och byggdes intill bod nr 12 som då var kortare än dagens längd. Bod 11 låg alltså längre norrut än bodens nuvarande läge och den var dessutom kortare, omkring 4,00 meter lång. Omkring år 1945 gjordes en omfattande ombyggnad, alternativt nybyggnad, av både bod nr 11 och 12. Bod 11 flyttades åt söder till nuvarande läge och förlängdes till 5,40 m. Se skiss nedan.
Boden byggdes av fiskare Fred Pettersson. Fred sålde boden under 1960-talet till brorsonen Bror Pettersson. Nuvarande ägare (2013) är Elisabeth Ansén, svärdotter till Bror Pettersson.
Inventering gjord 1973. Mått 3,10 x 5,40. Stolpverk på gjuten grund Fasad av 3” lockläkt panel Tak av papp
Bod nr 12
Bod nr 12 är byggd i trä. Boden är byggd omkring år 1900. Den finns med på teckningen från 1910 men saknas på fotot från 1891. På uppmätningen från 1943 betecknas den som bod nr 12 och från uppmätningen 1960 betecknades den med nr 14. En omfattande ombyggnad har sannolikt utförts av boden omkring 1945 då boden förlängdes åt både norr och söder alternativt revs den gamla boden och en ny uppfördes, se skiss ovan.
Boden ägdes av Helge Pettersson och togs sedan över av sonen Hans, som står som ägare till boden 1960. Boden övertogs 1965 av Hjalmar, bror till Hans.. Nuvarande ägare (2013) är Christer Pettersson son till Hjalmar.
Inventering gjord 1973. Mått 3,10 x 5,80. Stolpverk på stengrund Fasad av stående panel Tak av papp
Bod nr 13
Bod nr 13 var byggd i trä. Boden finns inte med på uppmätningen från 1943 men från uppmätningen 1960 betecknades den med nr 15.
Boden är inte byggd på platsen utan ditforslad sannolikt omkring 1950. Den kom förmodligen från Axel och Hanna Danielssons sommarställe uppe på backen strax söder om Helges Petterssons bostad. I boden fanns radio. År 1961 beslöt medlemmarna i Skälsö Fiskförsäljningsförening att köpa boden för 100 kr och bygga om den till vågbod. Boden var under många en populär samlingsplats för ungdomar.
Den låg mittemot bod nr 10 på andra sidan tillfartsvägen till hamnen.
Boden ägdes 1960 av fiskare Helge Pettersson, men den betraktades allmänts som Hasses bod. Hasse var son till Helge. Boden revs förmodligen i slutet av 1980-talet eftersom den då var i mycket dåligt skick.
Inventering gjord 1973. Mått 2,80 x 3,80. Stolpverk på stengrund Fasad av liggande lockpanel Pulpettak belagd med papp
Ett stort tack till Ann-Marie Pettersson, Oswald Ginzel samt Anna Karlsson och Ingvar Åslund som bidragit med värdefulla synpunkter och bildmaterial.
Förrådsbod (mellan bod 2 och 3)
En enkel förrådsbod uppfördes troligen under 1970-talet mellan bod nr 2 och 3. Den uppfördes i trä med jordgolv och med gemensam vägg med bod 2. Boden användes som allmän bod för hamnen för förvaring av bl.a. förankringsbojar, bänkar, bord, tält m.m. Boden var enkelt uppförd med en brädvägg som bestod av skarvade brädlappar och den förföll med tidens tand och blev tillhåll även för råttor och fåglar som kunde tas sig in och ut under uppruttnade syllar.
Behovet uppstod av en bättre bod i takt med att verksamheten växte när även Själsö hamnförening fick behov av förvaringsutrymmen. Under hösten 2020 den 15-16 oktober samlades några medlemmar från Skälsö Fiskareförening och Själsö Hamnförening under ledning av Leif Närström för att renovera boden. Arbetet inleddes med att röja bort uttjänt material, gräva ut för ett nytt golv, avgrusa och armera innan gjutning. Boden fick nu ett betonggolv, ny fasadpanel, ny dörr mot garngården samt nya hyllor.
